HVB-hem i Uppsala

Varmt välkomna in till bloggen den här underbara höstdagen. Tänk att jag har fått ett helt fantastiskt liv. Jag hade en tuff uppväxt och hamnade tidigt i fel umgänge och snart var jag riktigt illa ute. Jag är tacksam över idag att det fanns människor som stod vid min sida och aldrig gav upp, hur utåtagerande jag än kunde vara. Det ena ledde till det andra och en dag var jag både kroppsligt och känslomässigt bankrutt. Jag blev beviljad en längre vistelse på ett HVB-hem i Uppsala som heter Göransgården.  

 

Först var jag ursinnig på socialtjänsten som motade in mig i ett hörn och gav mig ett ultimatum. Antingen åker du frivilligt till Göransgården eller så låser vi in dig i ett halvår på ett LVU. När jag kom till detta HVB-hem i Uppsala började jag processa med mig själv och började komma till insikt om att den väg jag hade valt egentligen inte var den väg i livet som jag ville gå. Jag fick mycket stöd och hjälp hela tiden av personalen på Göransgården, och när jag hade varit där i några veckor visste jag att mitt liv skulle förändras för alltid, till det bättre. Jag har fått lära mig att sätta ord på mina känslor. Innan kunde jag bara känna kraftig ilska eller stark glädje. Det var svart eller vitt för hela slanten. Nu lever jag livet med alla slags känslor som hör till, och jag är så tacksam för att jag fick den här möjligheten att komma till detta HVB-hem i Uppsala. Tyvärr finns det behandlingshem som bara är inlåsning och förvaring. Göransgården har ett innehåll som är till nytta för dem som kommer dit.